Förklaringsmodell
Spelberoende finns i alla samhällsklasser. De har alla olika bakgrund, erfarenheter och personliga egenskaper. Spelberoende kan drabba vem som helst och precis som i andra missbruk så handlar det inte om bristande karaktärsdrag eller om intelligens. Det finns stora individuella variationer bland spelberoende och det går inte att använda sig av någon enkel schablonbild.
Beroende utan droger kan förstås utifrån en biopsykosocial modell. Mest studerat av dessa beroenden är just spelberoende. Det ingår sedan 1980 i DSM IV, vilket inte är fallet med de övriga beroendetillstånden. Modellen har utvecklats som en generell modell för att förstå missbruk och andra problembeteenden (professor Sten Rönnberg). Modellen tar fasta på Biologiska, Sociala och Psykologiska faktorer.
Modellen beskriver de olika faktorer som måste kartläggas i syfte att förstå hur ett missbruk uppstår, hur missbruket blir alltmer centralt i individens liv och hur det fortsätter att upprepas trots alla negativa konsekvenser.
Biologiska faktorer
När man intar en drog eller utför en handling (spel) aktiveras hjärnans belöningssystem och det frisätts en signal-substans, dopamin, vilket skapar ett välbefinnande och en känsla av tillfredsställelse. Vissa väljer att kalla det kick. Dessa positiva minnesbilder etsas fast i storhjärnbarken och minnet av tillfredsställelsen gör att du vill upprepa handlingen. Dessa starka spår i hjärnan eller "drogminnen" kan sitta kvar under lång tid av avhållsamhet. En individ som är beroende har utvecklat ett sensibiliserat (överkänsligt) belöningssystem. Det innebär att suget efter drogen eller problem-beteendet är mycket lättväckt. Sensibiliseringen har rockså betydelse för den tvångsmässiga karaktär som spelandet får vid fullt utvecklat spelberoende men även den kontrollförlust som den spelberoende kan uppleva vid återfall eller vid försök att begränsa spelandet. Vår hjärna har dock stor kapacitet till återhämtning och denna hypersensibilisering som uppstår vid missbruk kan minska och helt upphöra.
Hos vissa individer kan finnas en ökad biologisk sårbarhet för att utveckla beroendetillstånd som kan förklaras av nedärvda reaktionssätt i hjärnans belöningssystem. Detta är idag väl beskrivet när det gäller substansberoende. Några motsvarande studier vad gäller genetisk sårbarhet för att utveckla spelproblem finns ännu inte. Hypotesen att vissa kan vara mer sårbara än andra finns dock och det utgår från kliniska iakttagelser. Det individen ärver är en biologisk sårbarhet som tillsammans med andra faktorer, t.ex. svåra livshändelser och exponering av spel medför en förhöjd risk att utveckla ett missbruk och ett beroende.