Skriv ut

Förklaringsmodell

Spelberoende finns i alla samhällsklasser. De har alla olika bakgrund, erfarenheter och personliga egenskaper. Spelberoende kan drabba vem som helst och precis som i andra missbruk så handlar det inte om bristande karaktärsdrag eller om intelligens. Det finns stora individuella variationer bland spelberoende och det går inte att använda sig av någon enkel schablonbild.

Beroende utan droger kan förstås utifrån en biopsykosocial modell. Mest studerat av dessa beroenden är just spelberoende. Det ingår sedan 1980 i DSM IV, vilket inte är fallet med de övriga beroendetillstånden. Modellen har utvecklats som en generell modell för att förstå missbruk och andra problembeteenden (professor Sten Rönnberg). Modellen tar fasta på Biologiska, Sociala och Psykologiska faktorer.

Modellen beskriver de olika faktorer som måste kartläggas i syfte att förstå hur ett missbruk uppstår, hur missbruket blir alltmer centralt i individens liv och hur det fortsätter att upprepas trots alla negativa konsekvenser.

Biologiska faktorer

När man intar en drog eller utför en handling (spel) aktiveras hjärnans belöningssystem och det frisätts en signal-substans, dopamin, vilket skapar ett välbefinnande och en känsla av tillfredsställelse. Vissa väljer att kalla det kick. Dessa positiva minnesbilder etsas fast i storhjärnbarken och minnet av tillfredsställelsen gör att du vill upprepa handlingen. Dessa starka spår i hjärnan eller "drogminnen" kan sitta kvar under lång tid av avhållsamhet. En individ som är beroende har utvecklat ett sensibiliserat (överkänsligt) belöningssystem. Det innebär att suget efter drogen eller problem-beteendet är mycket lättväckt. Sensibiliseringen har rockså betydelse för den tvångsmässiga karaktär som spelandet får vid fullt utvecklat spelberoende men även den kontrollförlust som den spelberoende kan uppleva vid återfall eller vid försök att begränsa spelandet. Vår hjärna har dock stor kapacitet till återhämtning och denna hypersensibilisering som uppstår vid missbruk kan minska och helt upphöra.

Hos vissa individer kan finnas en ökad biologisk sårbarhet för att utveckla beroendetillstånd som kan förklaras av nedärvda reaktionssätt i hjärnans belöningssystem. Detta är idag väl beskrivet när det gäller substansberoende. Några motsvarande studier vad gäller genetisk sårbarhet för att utveckla spelproblem finns ännu inte. Hypotesen att vissa kan vara mer sårbara än andra finns dock och det utgår från kliniska iakttagelser. Det individen ärver är en biologisk sårbarhet som tillsammans med andra faktorer, t.ex. svåra livshändelser och exponering av spel medför en förhöjd risk att utveckla ett missbruk och ett beroende.

Om belöningssystemet


Lyssna på professor Lars Olsson när han beskriver hjärnans belöningssystem. Lars arbetar på institutionen för neurovetenskap vid Karolinska Institutet. Filmen är från Svenska spels ansvars-sajt "spela lagom". (Scrolla nedåt till "så fungerar hjärnan" och klicka på filmen)

Se filmen...

Sociala faktorer

Vi lever i ett spel-liberalt samhälle och spel om pengar är utbrett och socialt accepterat. Det är ett enormt reklamutbud och spelbolagens media-investeringar har ökat kraftigt de senaste 10-15 åren. Utbudet av spelformer ökar och befintliga spel byggs ut och utvecklas med nya valmöjligheter. Vi är ständigt exponerade för spel och det finns knappt några spelfria miljöer. Tillgängligheten har ökat med längre öppettider, spel över internet och mobiltelefon. Samtidigt som utbud och tillgänglighet ökat markant så informeras det fortfarande mycket lite om de risker som finns inbyggda i denna produkt. Spelen är konstruerade så att det för spelaren skall finnas stora valmöjligheter, vilket ger en illusion av att genom skicklighet kunna påverka utfallet vilket bidrar till att spelaren lätt kan underskatta slumpens betydelse.

Den mentala ohälsan i Sverige är större än på mycket länge. Många upplever vardagen som stressig och krävande vilket gör att många känner sig nedstämda. För vissa upplevs spelande som ett sätt att hantera olika livsproblem. Samhället uppmuntrar oss dessutom att försöka bli rika genom en stor spelvinst.

Psykologiska faktorer

Enligt den inlärningsteoretiska modell som tillämpas inom kognitiv beteendeterapi så fyller spelet en funktion i en spelberoendes liv. I början vidmakthålls beroendet av det man kallar positiv förstärkning. Vid full utvecklat spelberoende har istället den negativa förstärkningen och abstinens större betydelse för att vidmakthålla beteendet.

Förstärkning är en psykologisk betingning som innebär att ett beteende inverkar förstärkande av belönande stimuli. Det krävs att individen uppfattar det som förstärker som en konsekvens av sin handling.

Positiv försärkning - Innebär att man lägger till en konkret positiv konsekvens av ett beteende - något behagligt uppnås. "gör så här, så får du...". Dopamin-kicken, spänningen och därmed välbefinnandet vid ett spelande är ett exempel på positivt förstärkning.

Negativ förstärkning - Innebär att man genom sitt beteende får bort något oönskat - Din handling syftar till att undvika något obehagligt. Den ångestdämpande funktion spelet har för en spelberoende är ett exempel på en negativ förstärkning. "Gör så här, så slipper du..."

En beroende använder mindre och mindre av de "vanliga" varierande sätt som individen haft till hands för att hantera olika situationer. Individen blir allt mer beroende av problembeteendet för att uppnå positiv och negativ förstärkning. När det gäller spelberoende så har den sporadiska och oförutsägbara förstärkningen i form av vinster och "nära vinst" upplevelser stor betydelse.